Benskörhet, eller osteoporos, innebär att skelettet gradvis förlorar mineraltäthet och struktur, vilket gör benen mer sköra och ökar risken för frakturer – ofta utan några symtom alls innan ett ben faktiskt brister. Tillståndet är särskilt vanligt hos kvinnor efter klimakteriet men förekommer även hos män och kan uppstå sekundärt till andra sjukdomar eller läkemedel. Eftersom benskörhet i sig sällan gör ont förrän en fraktur inträffar kallas tillståndet ibland för en “tyst sjukdom”. Mätning av bentäthet med DEXA (dual-energy X-ray absorptiometry) är det viktigaste verktyget för att upptäcka tillståndet i tid, innan den första frakturen hunnit inträffa. I den här artikeln beskriver vi vad benskörhet innebär, hur DEXA-mätning går till, vem som bör testa sig, hur resultatet ska tolkas och vad man kan göra åt ett lågt resultat.
Senast uppdaterad: 8 juli 2026
Vad är benskörhet och varför uppstår det?
Skelettet är en levande vävnad som ständigt bryts ned och byggs upp igen genom ett samspel mellan celler som bryter ner ben (osteoklaster) och celler som bygger nytt ben (osteoblaster). Fram till ungefär 30 års ålder bygger kroppen normalt upp mer benmassa än den bryter ner, och man når då sin maximala benmassa (peak bone mass). Därefter sker en långsam, naturlig nedgång under resten av livet. Hos kvinnor accelererar denna förlust kraftigt kring klimakteriet eftersom östrogen har en skyddande effekt på skelettet genom att bromsa osteoklasternas nedbrytande aktivitet. Det minskade östrogenpåslaget efter menopaus gör att benmassan kan minska med flera procent per år under de första fem till tio åren efter menopaus, innan förlusten sedan planar ut till en långsammare, mer stabil takt.
Utöver ålder och kön finns flera faktorer som ökar risken för benskörhet: långvarig kortisonbehandling (som är en av de vanligaste läkemedelsutlösta orsakerna till sekundär osteoporos), rökning, hög alkoholkonsumtion, låg kroppsvikt och lågt BMI, tidig menopaus (före 45 års ålder), D-vitaminbrist, långvarig fysisk inaktivitet eller sängläge, samt vissa sköldkörtel- och tarmsjukdomar, till exempel glutenintolerans som ger nedsatt näringsupptag av kalcium och D-vitamin. Ärftlighet spelar också stor roll – att en förälder haft en höftfraktur ökar den egna risken markant, oberoende av andra riskfaktorer. Hos män är orsaken till benskörhet oftare sekundär, det vill säga kopplad till en annan bakomliggande sjukdom eller behandling, till exempel lågt testosteron, kortisonbehandling eller hög alkoholkonsumtion, vilket gör att en utredning av bakomliggande orsak är extra viktig när män får diagnosen.
Så fungerar DEXA-mätning – steg för steg
DEXA är den etablerade standardmetoden för att mäta bentäthet och rekommenderas internationellt som förstahandsundersökning. Undersökningen använder en mycket låg dos röntgenstrålning – ungefär en tiondel av dosen vid en vanlig lungröntgen, motsvarande ungefär en dags naturlig bakgrundsstrålning – för att mäta mineraltätheten i skelettet, oftast i ländryggen och höften, som är de platser där benskörhetsrelaterade frakturer är vanligast och mest allvarliga. Man ligger på rygg på en brits, ofta med underbenen vilande på en stödkudde för att räta ut ländryggens svank, medan en skanningsarm rör sig långsamt över kroppen under några minuter. Undersökningen kräver ingen fasta, ingen sedering och man kan äta och dricka som vanligt både före och efter. Det enda man bör undvika är att ta kalciumtillskott samma dag som undersökningen samt att avlägsna metallföremål som bälten, dragkedjor eller smycken över undersökningsområdet.
Resultatet redovisas som ett T-värde, som anger hur din bentäthet förhåller sig till en frisk ung vuxen av samma kön vid den ålder då benmassan normalt är som högst. Ett T-värde mellan -1 och +1 räknas som normalt, mellan -1 och -2,5 klassas som benskörhetens förstadium (osteopeni), och -2,5 eller lägre definierar osteoporos. Hos yngre personer används istället ofta ett Z-värde, som jämför bentätheten med jämnåriga av samma kön, eftersom T-värdet är mindre relevant innan man uppnått sin maximala benmassa – ett lågt Z-värde hos en yngre person bör alltid föranleda utredning av bakomliggande orsak, snarare än att enbart tolkas som åldersrelaterad benförlust.
Skillnaden mellan osteopeni och osteoporos i praktiken
Osteopeni är inte en sjukdom i sig utan en riskmarkör – ett mellanläge mellan normal bentäthet och osteoporos som innebär en måttligt förhöjd frakturrisk. De flesta personer med osteopeni utvecklar aldrig osteoporos, särskilt om riskfaktorer som rökning och inaktivitet åtgärdas. Osteoporos innebär däremot en tydligt förhöjd frakturrisk redan vid normal belastning, och innebär ofta att läkemedelsbehandling bör övervägas, särskilt i kombination med andra riskfaktorer eller om en fraktur redan inträffat. Att skilja mellan de två är viktigt eftersom det påverkar hur brådskande och omfattande insatserna behöver vara – osteopeni motiverar i första hand livsstilsåtgärder och uppföljning, medan osteoporos oftare motiverar aktiv behandling.
Vem bör göra en DEXA-mätning?
Generella rekommendationer om vem som bör testa sin bentäthet brukar innefatta kvinnor från 65 års ålder och män från cirka 70 års ålder, oavsett övriga riskfaktorer, samt kvinnor efter klimakteriet med ytterligare riskfaktorer, till exempel låg kroppsvikt, rökning eller ärftlighet för höftfraktur. Personer som redan haft en så kallad lågenergifraktur – det vill säga en fraktur som uppstått vid en lindrig skada, exempelvis ett fall i samma plan, som normalt inte skulle ge en fraktur hos ett friskt skelett – bör alltid utredas med DEXA, eftersom en sådan fraktur ofta är det första tecknet på underliggande, tidigare odiagnostiserad benskörhet. Detsamma gäller personer med långvarig kortisonbehandling som pågått mer än cirka tre månader, personer med sjukdomar som är kända för att påverka benomsättningen, till exempel hyperparatyreoidism, reumatoid artrit, celiaki eller vissa hormonrubbningar, samt personer med tidig menopaus eller långvarig hormonell rubbning som påverkat östrogennivåerna.
Utöver DEXA används ofta ett riskbedömningsverktyg som FRAX, som väger samman ålder, kön, vikt, längd, tidigare frakturer, ärftlighet, rökning, alkoholvanor och kortisonanvändning för att uppskatta den tioåriga risken för höftfraktur och andra större frakturer. FRAX kan användas både som ett första steg för att avgöra om DEXA bör göras, och som ett komplement till en redan genomförd mätning för att sätta bentätheten i relation till den samlade frakturrisken, vilket ofta ger en mer nyanserad bild än T-värdet ensamt, eftersom även personer med måttligt sänkt bentäthet kan ha hög frakturrisk om övriga riskfaktorer väger tungt.
Vad innebär ett lågt resultat?
Ett T-värde som visar osteopeni eller osteoporos betyder inte att en fraktur är oundviklig, men det innebär att man bör se över faktorer som påverkar skelettets styrka och den samlade fallrisken. Behandling och åtgärder anpassas efter graden av benskörhet, ålder och samtidig frakturrisk enligt FRAX, och kan innefatta tillskott av kalcium och D-vitamin vid brist eller otillräckligt intag, viktbärande fysisk aktivitet och styrketräning som stimulerar benuppbyggnad genom mekanisk belastning, rökstopp och begränsning av alkoholintag, samt fallpreventionsåtgärder i hemmet såsom borttagning av lösa mattor, bättre belysning och eventuellt balansträning, särskilt hos äldre med redan nedsatt balans.
Vid uttalad osteopeni med hög FRAX-risk eller vid fastställd osteoporos, särskilt efter en redan inträffad fraktur, blir benspecifik läkemedelsbehandling ofta aktuell, till exempel bisfosfonater eller andra benstärkande preparat som antingen bromsar nedbrytningen eller stimulerar nybildningen av ben. Valet av läkemedel styrs av frakturrisk, njurfunktion, eventuella andra sjukdomar och patientens egna preferenser. Uppföljande DEXA-mätning görs vanligen efter ett till två år för att se hur bentätheten utvecklas och om insatt behandling har önskad effekt, och kan behöva kompletteras med blodprover för att kontrollera kalcium- och D-vitaminnivåer under pågående behandling.
Vanliga frågor om DEXA-mätning och benskörhet
Gör undersökningen ont? Nej, DEXA-mätning är helt smärtfri. Man ligger stilla i några minuter medan skannern registrerar bentätheten, utan någon fysisk kontakt utöver en lätt stödkudde under benen.
Behöver jag remiss för att göra en DEXA-mätning privat? Efter en läkarbedömning av dina riskfaktorer kan remiss till DEXA utfärdas vid behov, utan att du behöver gå via en vårdcentral i förväg.
Kan man förebygga benskörhet redan i yngre år? Ja, att bygga upp en så hög maximal benmassa som möjligt före 30 års ålder genom viktbärande motion, tillräckligt kalcium- och D-vitaminintag samt att undvika rökning ger ett viktigt skydd senare i livet, eftersom man då har mer “att förlora” av innan bentätheten sjunker till en riskabel nivå.
Hjälper enbart kosttillskott utan läkemedel vid fastställd osteoporos? Vid uttalad osteoporos, särskilt efter en redan inträffad fraktur, räcker kalcium och D-vitamin sällan som ensam behandling, utan brukar behöva kompletteras med benspecifik läkemedelsbehandling för att effektivt minska frakturrisken.
Sammanfattning och nästa steg
Benskörhet är ett tyst tillstånd som sällan ger symtom förrän en fraktur redan inträffat, vilket gör att många lever med kraftigt försvagat skelett utan att veta om det. En DEXA-mätning är ett snabbt, säkert och smärtfritt sätt att få svart på vitt hur din bentäthet ser ut, och kan tillsammans med en riskbedömning som FRAX vara avgörande för att förebygga framtida frakturer genom tidiga livsstilsåtgärder eller behandling.
Om du är över 65 år, har gått igenom klimakteriet med ytterligare riskfaktorer, har haft en lågenergifraktur, eller undrar om din benhälsa bör kontrolleras, är du välkommen att boka en tid hos Hagakliniken för en personlig bedömning och remiss till DEXA-mätning vid behov.
Läs även: Östrogen har stor betydelse för bentätheten. Läs mer i vår guide om östrogenbrist hos yngre kvinnor.
Källor och vidare läsning: 1177 Vårdguiden – information om benskörhet (osteoporos) och bentäthetsmätning, samt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar.
Leave a Reply