Flera år efter att covid-19-pandemin nådde sin topp söker fortfarande många patienter vård för symtom som kvarstår långt efter den akuta infektionen. Tillståndet kallas långtidscovid, postcovid eller post-covid-19-syndrom, och innebär enligt Världshälsoorganisationens definition att symtom kvarstår eller uppstår minst tre månader efter en covid-19-infektion, pågår i minst två månader och inte kan förklaras av någon annan diagnos. För en del handlar det om lindrig, kvarvarande trötthet, medan andra har symtom som kraftigt påverkar arbetsförmåga och livskvalitet under lång tid. I den här artikeln går vi igenom vilka symtom som är vanligast vid långtidscovid, vilka mekanismer som misstänks ligga bakom, hur utredningen går till och vilka rehabiliteringsmöjligheter som finns idag.
Senast uppdaterad: 8 juli 2026
Vilka symtom ingår i långtidscovid?
Långtidscovid är inte en enskild diagnos med ett tydligt symtom, utan snarare ett paraplybegrepp för en rad olika, ihållande besvär efter genomgången infektion. De vanligast rapporterade symtomen inkluderar uttalad, ihållande trötthet (fatigue) som inte förbättras nämnvärt av vila, ansträngningsutlöst symtomförvärring (post-exertional malaise) där fysisk eller mental ansträngning ger en kraftig försämring dagen efter snarare än direkt, andfåddhet och nedsatt kondition ibland trots normala lungfunktionstester, samt “hjärndimma” i form av koncentrationssvårigheter, försämrat korttidsminne och svårigheter att hitta ord mitt i en mening.
Vidare rapporterar många hjärtklappning och en ökad puls vid lätt ansträngning, ibland kopplat till dysautonomi (se nedan), sömnstörning, muskel- och ledvärk, samt kvarstående smak- och luktrubbningar som i vissa fall innefattar parosmi, det vill säga att dofter upplevs förvrängda eller obehagliga, till exempel att kaffe eller vissa livsmedel plötsligt känns illaluktande. Ångest och nedstämdhet är också vanligt, och kan vara både en följd av och en bidragande faktor till de fysiska symtomen, eftersom långvarig sjukdom, osäkerhet om prognos och nedsatt arbetsförmåga i sig påverkar det psykiska måendet.
Symtomens allvarlighetsgrad varierar stort mellan individer. Vissa patienter har haft en mild akut covid-19-infektion, i vissa fall knappt märkbar, men utvecklar ändå betydande kvarstående besvär, medan andra som varit svårt sjuka och till och med sjukhusvårdade i den akuta fasen återhämtar sig helt inom några veckor. Det finns idag ingen enskild säker förklaring till varför vissa drabbas och andra inte, men förklaringsmodeller innefattar kvarvarande låggradig inflammation, autoimmuna reaktioner där immunförsvaret felaktigt angriper egen vävnad, kvarvarande virusrester i kroppen som håller igång immunsvaret, mikroskopiska blodproppar i de minsta kärlen som påverkar syresättningen i vävnaderna, samt direkt eller indirekt påverkan på det autonoma nervsystemet.
Vem löper störst risk att utveckla långtidscovid?
Studier har identifierat flera faktorer som ökar sannolikheten för kvarstående besvär efter covid-19. Kvinnor drabbas något oftare än män, och risken ökar med stigande ålder, även om långtidscovid även förekommer hos unga, tidigare friska personer. En svårare akut sjukdomsperiod, med exempelvis sjukhusvård eller syrgasbehandling, ökar risken, men även milda infektioner kan ge betydande kvarstående besvär, vilket gör att sambandet inte är absolut. Underliggande tillstånd som övervikt, astma och redan etablerad ångest eller depression innan infektionen har också kopplats till en högre risk att utveckla långtidscovid. Vaccination innan infektionen har i studier visat sig minska risken för långtidscovid, även om det inte ger ett fullständigt skydd.
Dysautonomi och POTS – en underskattad komponent
Hos en del patienter med långtidscovid ses en påverkan på det autonoma nervsystemet, som reglerar bland annat puls, blodtryck och kroppstemperatur utan att vi medvetet styr det. Ett specifikt tillstånd som förekommer efter covid-19 är posturalt ortostatiskt takykardisyndrom (POTS), där pulsen stiger kraftigt (vanligen med minst 30 slag per minut hos vuxna) vid uppresning från liggande eller sittande till stående, ofta i kombination med yrsel, hjärtklappning, trötthet och ibland svimningskänsla. Symtomen förvärras typiskt av värme, stillastående, stora måltider och menstruation, och förbättras av att ligga ner.
POTS kan vara svårt att skilja från ren ångest eller nedsatt kondition eftersom symtomen överlappar betydligt – båda kan ge hjärtklappning, yrsel och en känsla av att inte orka stå upprätt. Det gör att en strukturerad utredning med bland annat ett ortostatiskt test, där blodtryck och puls mäts liggande och därefter stående under upp till tio minuter, är viktig för att sätta rätt diagnos och undvika att patienten enbart får rådet att “hantera sin stress” när det faktiska problemet är en mätbar, fysiologisk reglerstörning.
Hur går utredningen till?
Eftersom långtidscovid är en uteslutningsdiagnos innebär utredningen i första hand att andra, behandlingsbara orsaker till symtomen utesluts. En grundlig anamnes kring tidpunkt för covid-19-infektionen, symtomens karaktär, förlopp och eventuella mönster av försämring efter ansträngning är centralt. Utredningen kan därefter innefatta blodprover för att utesluta blodbrist, sköldkörtelrubbning, D-vitaminbrist, kvarstående inflammation samt lever- och njurfunktion, EKG och vid behov Holter-EKG eller ortostatiskt test vid misstänkt hjärtklappning eller POTS, lungfunktionstest och i vissa fall röntgen eller datortomografi av lungorna vid kvarstående andfåddhet, kognitiv screening vid uttalad hjärndimma, samt bedömning av sömnkvalitet, eftersom sömnstörning både kan förvärra och vara en följd av övriga symtom.
Målet med utredningen är dels att utesluta annan, behandlingsbar sjukdom som skulle kunna misstas för långtidscovid, dels att kartlägga vilka specifika mekanismer – till exempel dysautonomi, andningspåverkan eller kognitiv påverkan – som ligger bakom just dina symtom, eftersom detta styr vilken rehabilitering som är mest relevant. Det är inte ovanligt att flera mekanismer förekommer samtidigt hos samma patient, vilket gör att rehabiliteringen ofta behöver vara bred och individuellt anpassad snarare än en standardiserad mall.
Rehabilitering och behandling
Det finns idag ingen enskild botande behandling mot långtidscovid, men strukturerad rehabilitering kan ge betydande förbättring för många patienter. Ett centralt och ofta motsägelsefullt budskap är att gradvis, noggrant anpassad aktivitet fungerar bättre än vare sig total vila eller att “träna sig igenom” symtomen, eftersom överansträngning riskerar att utlösa den försämring som beskrivs ovan (post-exertional malaise) och i värsta fall förlänga återhämtningen. Rehabiliteringen kan innefatta anpassad fysisk aktivering under noggrann kontroll av ansträngningsnivå, ofta i samråd med fysioterapeut med erfarenhet av postinfektiös trötthet, andningsteknik och stegvis konditionsträning vid kvarstående andfåddhet, samt kognitiv rehabilitering och strategier för energihushållning, ofta kallat “pacing”, vid hjärndimma och trötthet.
Vid diagnostiserad POTS eller annan dysautonomi kan behandlingen innefatta ökat vätske- och saltintag, kompressionsstrumpor för att motverka blodstockning i benen, gradvis stegrad träning i liggande eller sittande position innan stående träning introduceras, och i vissa fall läkemedel som påverkar puls eller blodkärlens tonus. Psykologiskt stöd vid samtidig ångest eller nedstämdhet är ofta ett värdefullt komplement, men bör ses som ett tillägg till, inte en ersättning för, somatisk utredning och behandling av eventuell dysautonomi eller andningspåverkan. Successiv återgång i arbete, ofta i samråd med arbetsgivare, företagshälsovård och i vissa fall genom en strukturerad arbetsförmågebedömning, är en viktig del av rehabiliteringen för många patienter.
Många patienter förbättras gradvis över tid, även om återhämtningen för vissa kan ta ett till flera år och en mindre andel har mer varaktiga besvär. Regelbunden uppföljning gör det möjligt att justera rehabiliteringen efter hur symtomen utvecklas, och att fånga upp eventuella nytillkomna symtom som bör utredas separat.
Vanliga frågor om långtidscovid
Hur länge varar långtidscovid vanligtvis? För de flesta avtar symtomen gradvis under det första året, men en mindre andel har besvär som kvarstår längre. Förloppet är individuellt och svårt att förutsäga i det enskilda fallet.
Är man smittsam om man har långtidscovid? Nej, långtidscovid innebär inte pågående smittsamhet. Den akuta infektionen och smittsamheten är sedan länge över; kvarstående symtom beror på hur kroppen reagerat på infektionen, inte på ett pågående virus som sprids vidare.
Kan man vaccinera sig mot covid-19 trots pågående långtidscovid? Ja, vaccination avråds i normalfallet inte, men vid pågående utredning eller instabila symtom är det värt att stämma av tidpunkten med sin läkare.
Behöver jag sjukskrivas för långtidscovid? Det beror helt på symtomens svårighetsgrad och arbetets karaktär. En strukturerad bedömning av arbetsförmågan, gärna i samråd med arbetsgivare, är ofta till hjälp för en gradvis och hållbar återgång.
Sammanfattning och nästa steg
Långtidscovid är ett brett spektrum av kvarstående symtom efter covid-19-infektion, där trötthet, ansträngningsutlöst försämring, hjärndimma och autonom påverkan som POTS hör till de vanligaste. Eftersom symtomen kan likna eller sammanfalla med andra tillstånd är en noggrann utredning viktig, både för att utesluta annan sjukdom och för att rikta rehabiliteringen rätt utifrån just dina bakomliggande mekanismer.
Om du har kvarstående besvär efter en covid-19-infektion som påverkar din vardag, är du välkommen att boka en tid hos Hagakliniken för en personlig bedömning, relevant utredning och vägledning kring rehabilitering.
Källor och vidare läsning: 1177 Vårdguiden – information om postcovid/långtidscovid, samt Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens kunskapsunderlag om covid-19 och kvarstående symtom.